Ruhi

Jag vill inte jobba mer på en av mina arbetsplatser. Jag måste ta mig själv i första hand. Men här finns cheferna tillgängliga ifall jag vill prata av mig. Och det är inte ens min chef som sagt att jag kan komma förbi och prata ut om situationen på den arbetsplatsen så att jag slipper tänka på det i helgen, för min chef är sjuk hela veckan. Det är en annan chef på kommunen. Folk kanske tror att man är erfaren genom att ha jobbat inom vården i 8år. Och det stämmer. Jag vet precis när det är dags att ta mig själv i första hand, speciellt nu när jag gått vidare med livet från mitt gamla jobb så vill jag inte fastna på samma sätt igen. Jag vill inte bli en bitter gammal kärring som så småningom går in i väggen med ett utbränt psyke som så många gör inom det här yrket. Sen så vill jag inte jobba därborta heller för resvägen dit är fan inte mänsklig. Bussarna stämmer aldrig heller. Så ligger det till. Jag vill inte tbx dit.

Tack och hej

Det är jag som har det. Inte han. Jag har letat fel i varje hörn och vrå som går och tjafsat. Men som Madde sa idag, det låter inte ens som att jag är osäker på vart jag har honom. Nä, jag kan knappt tvinga fram en osäkerhet gällande honom. Jag känner mig bara så låg och sårbar den här tiden på året. Jag skjuter bort honom från mig en hel del. När det dessutom gäller min ena arbetsplats så har jag en rejäl svacka där. Hon tar sjukt mycket psykisk energi. Vi får se om jag stannar kvar där eller inte.

Hur som helst, en glädje i vardagen är att Sonia får barn om ca en månad. Jag vill oxå känna på hennes mage när bäbisen sparkar!! Kanske ska dyka upp hemma hos henne snart nån dag plötsligt.

Tror Christoffer väntar på datorn.

Tack för idag.

trodde jag att det skulle vara avkopplande... kunde det har varit kanske om det inte var en sambastu. Killar och tjejer i samma bastu, "handduk på" står det på dörren in till bastun. Funderar redanpå att byta gym. Hm.

Normalt bukar jag vilja ta semester när hösten kommer. Jag blir höstdeppig, det är ett faktum. Min vardag är jobbig. Christoffer har inget jobb och jag tycker att han kan försöka mer än vad han gör. För jag orkar inte jobba som jag gör just nu och sen dessutom komma hem och han mår dåligt. Jag skriver hans cv, jag måste tjata eller tjafsa innan nåt blir gjort. Hans mamma försvarar självklart sin son, inget konstigt med det. Hon ställer upp jättemycket men jag tycker inte att han är särskilt tacksam. Men vad gör inte mammor för sina barn?

Vi gick varandra på nerverna nyss, jag, han och hans mamma. Men jag e så trött bara. Det var väl mest de två emot mig för att jag tjafsade om att det faktiskt var Christoffers fel att min dator kraschade förut. Hans mamma menade att det är meningslöst att tjafsa om något som varit och inte går att ändra på och det stämmer ju. Men jag tjafsar nog inte om datorn egentligen. Utan jag är bara så trött. Jag får aldrig va me mina hundar ens.

Idag va jag på gymet och gjorde nypremiär. La upp ett personligt schema med en gym-instruktör. Jag hoppas att jag får min egentid där och att det får mig att må bättre, lite iaf. Att basta efter träningen och bara ha en liten stund för mig själv, där allt kretsar runt mig och inga bekymmer finns den lilla stunden.