Ruhi

Jag bad mamma vara glad för min skull om jag får bo i ett hus som jag alltid velat och det gick bra.
 
Idag har vår kontaktperson för lånelöftet faxat lånelöftet till mäklaren som pratat med ägaren till huset som gillade det vi hade att erbjuda, dvs att de får flytta ut i lugn och ro och även ha kvar sina saker i förrådet så länge det behövs och även en friskrivning på besiktning i samband med köp. Ägaren och hans fru är ett gammalt par som förmodligen inte orkar sköta om huset längre. Vi är de enda som fått en visning på huset. Den riktiga visningen för alla andra är i Maj nån gång. Vet inte varför vi har fått en sån förtur. Förmodligen för att jag ringde först och för att ägaren och hans fru inte orkar dra ut på processen för att tjäna så mycket pengar som möjligt. MEN ägaren skulle prata med sin fru och son och se vad de tyckte om vårt bud. Vi är rädda att sonen ber sina föräldrar vänta... och ha visningen och sälja till högstbjudande. Jag låter ödet avgöra. Vi lär få besked imorgon.

Tur att jag upptäckte att en tågbiljett jag har hemma är felbokad. Det är den jag ska åka hem med från Christoffer den 12e Maj. Tydligen var min sittplats "Fönster salong", vilket hade varit väldigt trevligt om jag inte haft hund. Vart hade jag tänkt gömma henne?? Fick boka en ny plats iaf med "djur tillåtet" och la ut den felbokade biljetten på blocket.

Hoppas Christoffer tagit reda på lite info om huset, om vi får det eller inte, innan jag vaknat imorgon.

I just wanna shop til I drop.

Jag har hur mycket tvätt som helst. Jag blir galen!! Vart kommer allt ifrån? Okej, jag erkänner att handdukar och lakan ligger på en annan nivå nu när jag tvättar handdukar och lakan för 2 pers. Jag måste dela upp tvättandet på olika dagar. Har svårt att bestämma mig för i vilken ände jag ska börja. Men nu när jag tänker efter så skulle tvätthögen kännas mycket mindre utan handdukar och lakan. Jaa, alltså med hus så skulle jag få ha min egen tvättstuga. Men men... man får va försiktig me driftkostnaderna då..

Vi fick lånelöfte. Helt sjukt men det fick vi iaf. Nu e frågan om vi får huset vi har tänkt oss... jag har hittat 7 annonser med jobb jag kan söka men jag tänker inte skicka nån ansökan till någon förrän jag vet om vi får huset eller inte.

Helgen var tjafsig med fest, alkohol och missförstånd... och även fel tankesätt i fyllan. Jag vet att folk tror att det säkert e jag som gjort något och kaosat. Men nä... fan, jag e gammal o tråkig nu. Typ stadgad och klar. Klart man reder ut saker och går vidare sen... men hela grejen med att köpa hus är faktiskt väldigt läskigt.

fyfan va allt e rörigt ibland. kaoskväll när vi va ute igår oxå. vart ska man ta vägen egentligen...

Ja, klart det är. Har varit lite för ivrig me att berätta för vänner om hus man varit intresserad av. Men idag valde vi bort ännu ett hus. Vi hittade oxå ett nytt att kolla på, en annons som kommit ut idag faktiskt. Det var jag som pratade med mäklaren den här gången oxå. Trevligt trevligt. Hittills har vi valt bort 3 hus. Men det känns rätt att det tar sin lilla tid att hitta rätt. Det känns och är mer genomtänkt så. För övrigt så skippar jag nog festandet ett tag framöver. Pengar ska sparas så gott det går.

Okej, man är en tickande bomb. Skulle vara bra att få mensen nu och bli lugn. Klart de som bor i huset vill få en chans att flytta ut oxå efter att man kommit överens om när man tar över huset. Det kan tydligen ta tid. Övertagandet av huset. Allt det där ordnar sig. Vi ordnar det tillsammans.

På fredag kommer Christofer hit igen. Funderar på om vi ska gå på en fest som heter "The time has come".

Jag har alltid sagt att om jag får chansen att lämna stockholm så gör jag det. Men alla dessa detaljer som ska ordnas... säga upp jobb, fixa nytt jobb, hyra ut lägenhet, flytta mina saker, lånelöfte, kolla hus, köpa hus, nollställa krediten, ha kontantinsats, nytt jobb som matchar att Cita lämnas ensam... ja det är allt jag kommer på bara nu direkt. Allt ska ju tajma oxå. Säkert tusen grejer till som ska fixas. Ja, körkort framför allt oxå.

Har en del att smälta bara.

Nåt hände iaf när jag fyllde 26. Sonia sa att hon oxå gick igenom det. Tur att pojkvännen min är lammkött :p Han e annorlunda han... Han verkar inte riktigt tillhöra dagens generation. Han tillhör den gamla generationen. Man ska hitta den rätta, stadga sig, gifta sig, bygga ett liv tillsammans osv. Det är fint det. Tryggt som fan.

Det finns en sak som jag faktiskt måste ha om jag ska bo i ett hus. Det är KÖRKORT!!! Det måste jag fixa. Christoffer är världens snällaste men det funkar inte att han skjutsar runt mig jämt. Så vill jag verkligen inte ha det.

Iaf, nästa idé e att köpa ett halvtaskigt, billigt hus med låga driftkostander och renovera det. Leva billigt och lyxigt. Jag vet att hans pappa verkligen vill renovera, pyssla och bygga me sin son. Han typ ser fram emot. Jag tror att det är vad Christoffer oxå vill faktiskt. De är riktigt händiga människor som behöver få visa det oxå. Självklart blir känslan av ett hus bättre om man får göra om som man själv vill. Hans mamma e oxå väldigt pysslig och jag gillar hennes smak på inredning! Själv tänker jag inte längre än att man köper ett hus som e fint från början så att man slipper göra om nåt. Det är nu det slår mig vilket nöje jag tar ifrån far,son och även hans mor. Man tror att man gör de en tjänst men jag har nog fel faktiskt när jag tänker så. Jag vet att Christoffer är så otroligt kreativ och duktig men jag har börjat förstå hur gärna han vill visa mig det oxå. Vilken underbar kille jag har träffat. Det är klart vi tjafsar som alla andra, finns väl inga förhållanden utan tjafs. Men det är om struntsaker.

Imorgon kommer han till mig. På lördag ska vi gå ta en öl eller ett glas vin hemma hos Madde som har sin dejt från gbg på besök. Trevligt :)  Har bara inte hunnit meddela honom om våra lördagsplaner än bara. Men det blir bra :)

Det blir nog inte det huset. Det är för litet tydligen. Jag vill nog helst ha 70kvm minst om man ska köpa ett hus. Det var längre att gå till bussen än man trodde oxå. Christoffer blev på depp-humör av allt. Kollade lite andra hus oxå men inget kändes lockande direkt faktiskt. Bättre att vänta. Att flytta och fixa passar oxå bäst när vi båda har semester och tid. Inte just nu. Klart vi vill vara med varandra men det finns ingen anledning att tappa huvudet för det och ta förhastade beslut. För övrigt var det inga problem för oss att ta lån iaf. Så vi kan iaf leta efter hus.

Jag heter Ruhi och jag har hunnit bli 26år gammal. Jag har även hunnit jobba på samma jobb sen jag va 19år. När jag var liten fick jag alltid höra av mina föräldrar att vi skulle köpa ett hus. Vi skulle minsann bo i hus och när vi väl bodde i hus så kunde jag få skaffa mig en hund oxå som jag alltid velat ha. Åren gick. Inget hus blev köpt och jag... jag accepterade att det va tomma löften som aldrig skulle uppfyllas. Att vissa drömmar var inget annat än just drömmar. Idag bor jag själv och mina föräldrar påstår fortfarande att de ska köpa ett hus vilket skulle vara helt onödigt enligt min åsikt. Iallafall, förra sommaren kom tidpunkten då jag kunde skaffa mig en hund. Omständigheterna var bra och det kändes rätt. Nu har jag min lilla Cita och det är jag glad för. Sommaren jag skaffade hund var oxå en tidpunkt i livet jag hade tappat tron på att jag nånsin skulle stadga mig. Det fanns inte med i min bild av framtiden längre. Men livet är som vi alla redan vet vid det här laget, helt enkelt oförutsägbart. Jag träffade Christoffer för 5månader sen. Det kanske kan tyckas att vi kollar hus för tidigt i vårt förhållande. Men det är mitt liv och ingen annans. Jag kör mitt eget race, jag satsar helhjärtat på min lycka nu. Vår lycka. Vi delar samma drömmar. Även om vårt förhållande sen inte håller så känns det som att jag gjort rätt val genom att satsa på det här. Det finns inga garantier i livet. Men när en chans till lycka korsar ens väg.. missa inte den. Man får inte många såna chanser i livet att ta vara på. Lyckan kommer inte av sig självt. Man måste kämpa lite för den oxå, för att känna sig lycklig. Vissa blir lyckliga av just kämpandet. Andra känner sig döda inombords av att ha fått kärleken serverat på ett silverfat. Vad som passar en bäst är upp till var och en att avgöra individuellt. Känn efter.

Det känns som att jag hittat mig själv. Jag är full av energi.

Morgondagen känns nervöst. Han ska till banken och kolla sina möjligheter att ta lån.

... och med de orden avslutar jag detta inlägg som visat sig vara det mest meningsfulla på länge.

Vi har ändrat från att ses 2 helger i månaden till 3 helger i månaden. Det känns mycket bättre. Den kommande tiden kommer vi att ses mycket och även i sommar. Vi har en plan... som går ut på att vi kommer att ses 4 veckor i sträck i sommar. Det är då vi ska se till att funka ihop tillsammans som sambos. Funkar det så flyttar han till mig i höst. Tanken är att han hittar jobb här och att vi sparar pengar för framtida boende. Jag har en 2a på 50kvm och hyfsad hyra. Så det funkar just nu. I vilket fall som helst så är det ju trevligt att ha möjligheten och råd att resa tillsammans lite oxå. Jag tror att hans föräldrar faktiskt gärna passar Cita. Men det löser sig annars det oxå.

Ruhi orkar inte blogga mer.

Vi ses. Vi skiljs åt. Vi saknar. Ju mer tiden går, ju starkare känslorna blir. Det jobbiga för mig är att ju starkare känslorna blir, ju svårare det känns med distansen. Jag blir bara så förvirrad av de positiva känslorna jag har för honom och de negativa känslorna som finns pga distansen. Ena stunden så vill jag bara bli av med känslorna för honom för att slippa må dåligt. I nästa stund så känns det som att jag inte vill förlora honom för allt i världen. Ska det bli enklare med tiden eller svårare? Jag vänjer mig iaf inte. Det börjar bara kännas som att han ständigt kommer och går ur mitt liv... även om det inte är så. Men jag är i ett förhållande men är ensam i min vardag. Är jag stark eller är jag svag? Kanske är jag som alla andra människor som har svackor ibland. Men det tar på min energi och ork att alltid få en svacka när vi skiljts åt.

Jag vet att jag måste skapa mig en stabil och hållbar tillvaro här hemma utan honom. Och jag försöker verkligen...