Ruhi

Kanske drar förhastade slutsatser. Min arbetskamrat verkar ha gått vidare me sitt liv och verkar ha valt att satsa på sin nya tjej. Han verkar sova hos henne varje natt till och med. Jag har helt klart valt min väg oxå. Men jag har ingen som helst lust att åka på kryssningen ändå. Jag e inte sugen på att bli aspackad o sånt. Ja, ok, lite lugnare blir jag ju när jag är i ett förhållande. Sen så prioriterar jag annorlunda för att jag har Cita nu oxå.

Sömnig nu av antidepressiva. Gått sista rundan me Cita nu. Varit hundvakt idag och ska va det imorrn oxå.

När jag va hos Christoffer så fick vi en helt annan dygnsrytm. Det är hans fel. Jag tog ett tåg kl 6 på fredag morgon till honom och han hade jobbat natt. När vi väl var hemma hos honom vid 12 så ville han inte gå lägga sig. Han ville att vi skulle iväg och handla på systemet men vi skippade det och köpte sprit av hans kompis men vi handlade täcke och lakan på jysk iaf. Vi båda e såna som inte vill dela täcke. Skönt att vi har samma åsikt om det. Sen när vi väl var hemma igen så sa han att vi var bortbjudna till hans kompisar. Han ville fortfarande inte lägga sig. Så vad händer? Jo, jag är skiiiiittrött och grinig när vi äntligen gjort oss klara och drar till hans kompisar. Jag tjafsar hela vägen. Tänk på att jag har Cita med mig hela tiden oxå som är krävande.Vi är hos hans kompisar i ca en halvtimme, åker hem och somnar till kl 22. Och resten av helgen somnade vi ungefär samma tid. Klarvakna och pigga kl 6 på morgonen, försöker sova till åtminstone kl 8 iaf... sen har vi gått upp. Inte alls passande när han jobbar natt och jag endast kvällar. Helt sjukt egentligen när vi båda annars är nattmänniskor.

Min personalgrupp på ena arbetsplatsen ska på kryssning den 23e feb. Skumt att det kom fram att det är ett datum Christoffer ska operera sig på.. Men jag har precis sagt att jag inte ska me på den kryssningen. Inte tänker jag fan festa loss när han opereras men det e inte bara därför jag inte ska me. Jag bestämde mig innan jag visste om hans operation att jag inte ska me. Jag hade inte velat att han åkte på kryssning med nån tjej han jobbar med som han dejtat och haft nåt med. Nån tjej som kanske fortfarande är kär i honom. Sån är min situation iaf och jag ska inte me på kryssen. Pga av min arbetskamrat och den situationen. Så jag ska jobba som vanligt den 23e. Aja, måste väl jobba lite nu. Jobbar just nu me den arbetskamraten oxå..

Tack o hej..

Saknar Christoffer.

Det e det som gör att man tappar huvudet och gör "dumma" och "fåniga" saker. I mitt fall så har jag av den anledningen flyttat ihop med killar för tidigt. Det höll såklart inte. Den ena var på grund av att vi flyttade ihop för tidigt och lite annat. Den andra hade det kunnat funka med men problemen var helt andra. På det här sättet är det tur att Christoffer bor i gbg. Annars hade vi båda tappat huvudet. Man kan inte leva på bara känslor. Fast jag vill gärna tro att jag och Christoffer är realistiska. Vi tänker på jobb och framtid. Vi skulle inte bara ha levt på känslor men vi hade nog tagit förhastade beslut. Hur som helst... *bankar in i min skalle* Först ska vi se vad jag tycker om hans liv därborta. Det steget först!!

Är inne på 5e dagen på mina antidepressiva. Det e kul att veta att man förmodligen kommer må sämre de 2-3 första veckorna innan man mår bättre. Jag har precis haft min enda lediga helg i månaden och jag satt bara hemma. Det kändes tryggast så. Att inte utsätta sitt psyke för nåt. Men idag känner jag inget.

Jag tvättar idag igen. Vet ni vad det absolut sista jag brukar tvätta i min tvättkorg? Som jag brukar välja bort när jag känner att det är för mycket tvätt? Jo, min badrumsmatta. Men just nu så tvättar jag min badrumsmatta. Det e en skön känsla att veta att allt är rent sen.

Hundvakt är man ju då oxå just nu. Stina är en mysig hund. Ska hinna promenera en timme med båda hundarna oxå och sen har jag hundkurs ikväll. Vilket egentligen är heltokigt med en hund som löper men jag fick komma me henne ändå. Men jag fick be mamma skjutsa mig istället. Åkte förra gången me en tjej som har hunddagiset i haninge. Hennes 2 hanhundar skulle bara bli riktigt stressade av Citas närhet.

Mamma var förbi och lämnade mat. Mamma är bäst. Jag låg faktiskt och drömde om att jag skulle gå upp o äta mammas mat. Men i drömmen bodde jag hemma. Skum känsla när man vaknar och inser "ja just det, jag bor ju själv".

Vad e det för dimma jag lever i? Har ingen lust att göra något. Vilken tur att man vägrar ha lagt pengar på hundkurs utan att gå på den och att man är hundvakt oxå.

Är ju att hälsa på honom. Den delen måste ju oxå funka mellan oss. Blir en helt annan sak att ta me Cita och se till att hon kommer överens me hans familjs hundar oxå. Hans familj och vänner ska man träffa oxå. I dagens samhälle ger man upp för lätt i relationer och skyller på de löjligaste problemen. Jag har träffat nån som inte ger upp. Det är så det ska vara. Vilken pessimist man är egentligen. Jag va 99% säker på att när han åkte till fjällen så skulle det skita sig, vi skulle lägga ner redan då. Det blev tvärtom. Tryggheten han visade mig även när han va där fick mig att välja att satsa på oss. Så ja, vi blev helt enkelt tillsammans mitt i hans resa uppe i fjällen och inte alls när han hälsade på mig runt jul som jag först hade trott. Jag brukade säga till mig själv:" Får se om det här ens varar till vecka 1 då han åker till fjällen". Jag är bra på att tjafsa och är inte lätt att ha och göra med. Men ju mer trygghet jag känt... ju mindre man tjafsar då, känns det som. Underbart.  

Hur vågar hon börja löpa? Hon e min hund-bäbis!! Vad e det som pågår??

Jag råkade somna tidigt igår utan att meddela Christoffer och vaknade till ca 4-5 smått hysteriska sms om vart jag är och varför det tog en sån tid att svara. Jag blev irriterad. Han har oxå somnat förut utan att skriva det. Då blev han ännu mer irriterad på min respons. Så jag ringde upp honom.. jag kan hans små svagheter. Han försöker inte dölja svagheterna heller. Han smälter och blir supergullig bara han hör min röst. Vi pratade och skrattade och hade ett riktigt bra samtal i säkert minst 3tim. Jag tror att jag underskattar hans känslor för mig.

Här e iaf 2 nya regler för mig att följa:

1. Tala klarspråk, inte i gåtor (när det e tjafs)

2. Sluta kriga och försvara mig när det e tjafs. Vi är tillsammans, vi är i en tvåsamhet. Inte i ett krig på attack och försvar!!

Jag måste verkligen helt enkelt ta vara på det som är bra. Christoffer åkte hem imorse. Nu har han varit här 3ggr och hälsat på mig. Jag vågar satsa på att själv besöka honom nu. Jag har bokat mina biljetter. Säger inte vilken vecka men det är en tors-sön iaf. Den här helgen är det inte iaf. Han är helt underbar. Visst man tjafsar, men sen kommer man varandra närmare för att man lärt sig förstå varandra bättre genom tjafsen och missförtånden. Konsten att säga förlåt kan vi båda oxo när vi vet att vi gjort fel.



Min värld har sina ljusa stunder... den har börjat ljusna för tillfället..

Mitt humör och obalans o humöret behöver jobbas på än men det kommer bli bättre. Vänta och se.

Lyssna. Hör ni? Inga problem och inga bekymmer. Låt oss njuta av detta faktum för stunden.

Christoffer. Har inte hört från dig idag än. Jag vet att du läser min blogg. Men jag klarar inte av tomma ord från din sida. Jag gör verkligen inte det. Jag håller på och tar itu med mig själv på allvar nu och kan du på riktigt inte vara ett stöd som du säger... så gör du min situation värre bara. Jag tror att alla vet att man inte kan leva på bara känslor. Men känslor kan vara en motivation till att skapa en verklighet man kan leva i.

Så hur ska vi ha det, Christoffer? Ska du isolera dig och försvinna från mig nu för att du inte kan hantera det här? Säg det till mig isåfall. Jag vill ha kvar dig i mitt liv iaf.

Det här me förhållanden ska väl ge en energi, inte suga musten ur en. En annan stor skillnad vid distans-relationer, om man blir osams, det är processen att bli sams igen. Vi kan inte prata ut öga mot öga, pussas och kramas och bli sams igen. Nejjj, utan här får man som max prata i telefon och krama sig själv i princip. Det tar längre tid att bli sams, tycker jag. Och herregud vad lätt-irriterad jag blir dessutom om jag blivit sur på nåt. Jag är sjukt lätt-irriterad just nu. Visst, jag sjönk till botten när jag trodde att min pojk aldrig skulle höra av sig igen. MEN det sista han säger är att han kommer ihåg att han ska hit på fredag och sen går han under jorden igen. Jag har smsat och sagt att jag förstår om batteriet dog på jobbet men han kan ladda o tala om läget när han kommer hem. Eller förvarna om att batteriet ska dö som han brukar göra. Eller om han dessutom tappat o förstört mobilen så kan man tala om det på internet!!! Jag ska berätta vad jag misstänker. Att han inte vågar tala om att han INTE kan komma hit på fredag. Isåfall behöver han aldrig komma hit igen känns det som. Jag vill inte ses EN gång i månaden. Punkt, slut!

Christoffer, vakna nu och bekräfta mina misstankar!!! (Han sover på dagar då han jobbar nätter)

ett jäkla pucko som gått och blivit kär. Finns det nån annan förklaring? Isåfall, tell me!! Please.
Christoffer har en tendens att isolera sig när han e sne tydligen. Mycket dumt att sitta o ha tankar och funderingar som kanske inte stämmer med verkligheten. Att han har sina funderingar tills han tror på sig själv. Inte smart alls. Som att jag skulle varit otrogen i lördags. Knappast.

Jag har sumpat Christoffer. Dags att inse det. Men jag tycker att han gav upp för lätt. Hur äkta va hans känslor egenligen. Hur som helst, det är behagligt att gå omkring på valium o lite alkohol i kroppen. Det finns ingen som har tid att bry sig om mig och göra nåt åt saken iaf. Det finns ingen som kommer komma hit och hålla om mig när jag gråter hela tiden. Den typen av vänskap är borta sen LÄNGE. Alla har sina liv. Jag behöver inte era ord.  När det gäller psykologi, tror ni inte jag kan den biten redan??? Jag hatar tips och råd på hur jag ska göra nu. Jag väljer bara att inte göra det.

ha det så bra ni alla me era egna liv.

Jag och Christoffer har stött på ett sånt nu. Jag e rätt förkrossad över att jag har fått honom att tvivla på oss redan. Men det är sånt man går igenom i början innan man blir stabila. Är känslorna riktiga så klarar vi oss. Om inte.. får man väl vara glad för den korta tiden man fick tillsammans. För mig kändes det som att jag hittat killen för mig. Nattmänniska, uppvuxen me småhundar, gillar samma tv-program, har exakt samma musiksmak och även samma små konstiga matvanor. Framförallt, samma principer och värderingar i livet. Nu återstår att se hur äkta våra känslor var/är. Det var känslorna vi förlitade på oss skulle vara stabila genom allt.

Ja, man slutar kl 22 på fredagen och börjar kl 8 på lördagen. Har ett sånt pass i månaden. Hade inte kommit upp om jag inte tagit mig världens skönaste dusch imorse. Kände mig som en ny människa sen. Varit vaken sen 3. Vaknade då för att kika på mobilen för att se om C ringt "efter kl 23" som han sa, när han va klar på badhuset. Nej, han hade inte ringt. Jag blev irriterad som fan. Jag ringde upp för att kolla att han inte fått för sig att åka på avstängda områden mitt i natten in i ett träd eller nåt igen, i fyllan dessutom. Pojken är en liten äventyrare nämligen som brytit ett och annat i sina dagar tydligen. Just nu har  han ju svullna revben och skurit upp foten, örat o annat. Så roligt. Han svarade iaf. Jag sa bara: "Då vet jag att din mobil fungerar och att du lever. Hejdå." Ja, sen började tjafset såklart. Jag ville inte svara när han ringde upp. Det här har hänt förut. Att jag inte svarar när han vill ringa upp och reda ut det hela. Trots att han har världens längsta tålamod så är det just den grejen som gör att hans tålamod dör. Så jag bestämde mig för att svara till slut och sluta bete mig så omoget. Så fick han vara arg en stund, sen rann ilskan av honom rätt snabbt... Jag e bara så off i såna situationer och säger bara: " gör som du vill, det blir bra". Han smälter rätt snabbt. Han tycker tydligen att jag är väldigt söt även när jag säger så.. Vi pratade iaf i 1.5timme o det va absolut ingen idé att somna om sen när jag skulle upp kl 6:30.

Snart ska jag o Cita hem och sova.

Jag saknar Christoffer.

Helst av allt stannar jag hemma för att jag så otroligt gärna bara vill bli av me min kreditskuld. Jag tycker om när jag inte gör nåt särskilt och pengarna på mitt konto förblir oförändrat. Jag kan inte spontashoppa längre heller eftersom jag har Cita att se efter oxå så... det går väldigt bra me att betala tbx skulden på krediten. Jag har funderingar på att ta några semesterdagar i slutet av månaden och åka till C. Han bor hemma så... det blir o träffa hela familjen. Han hade 3 yngre syskon som bor hemma oxå. Hans mamma jobbar inte. Tur att de bor i hus, att hans mamma har 2 småhundar själv och att Cita är välkommen där oxå. Jag funderar på det iaf... C vill verkligen att jag ska se hans liv och hur han har det. Helst vill han bjuda ut mig på nån fin restaurang, äta god mat och dricka rödvin... Mogen ung man. Hans mamma har Cita då är det tänkt. Så gulligt genomtänkt hela grejen... Vi får se.

Jag är på jobbet.. det nya jobbet. Vi tar det lugnt. Den där känslan av att man börjar vänja sig vid vår relation känns av. Att det är helt naturligt att vi har vår relation på distans. Men så känns det just idag iaf. Hoppas att det håller i sig. Allt är lugnt och stabilt. Vi har valt att satsa på varandra. Jag trodde att vi skulle gjort det valet när han va hos mig sist. Men det kändes inte rätt då. Men nu när han är i fjällen och jag känner tryggheten och allt så kom vi till någon punkt då det kändes rätt att satsa på oss.

För övrigt, jag är nöjd me mitt val vare sig jag har haft stöd eller inte. Jag respekterar att alla har sina åsikter. Men den här gången har jag inte fiskat efter andras åsikter. Jag har helt enkelt försökt själv förstå vad jag gett mig in på. Jag valde inte det här men här e jag nu. Nöjd och glad. Det som jag skrev om att folk inte visat respekt handlar mer om vissa personers omedvetna handlingar. Men jag tänker låta det vara även om det är handlingar jag blivit besviken av och personen inte vet vad det handlar om.

Livet rullar på helt enkelt bara.

Jag har inga sms kvar i mobilen. Jag raderade allt, ingående och utgående sms. Jag gjorde det under en svag stund igår när jag inte mådde bra. I vanliga förhållanden om man tjafsar så kan man pussas och kramas och bli sams igen. Men i distans-relationer får man försöka bara stark och klara av att må bra igen utan kramandet och pussandet. Ensam. Det krävs så mycket mer av en på det här sättet. Jag är egentligen inte alls rätt person att ens försöka ha ett distans-förhållande. Jag e den sista personen som bör ha det. Hur som helst, idag mår jag bättre. Sen kan jag tillägga att de människor i mitt liv som inte förstår att jag är med Christoffer på riktigt nu... prata inte me mig. Jag tycker bara att ni är respektlösa mot mig när ni avfärdar honom på olika sätt som till exempel "ett strul, tidsfördriv, ännu ett oseriöst lammkött" osv. Om ni inte kan visa nån respekt för det här... så stick. Jag har ingen som helst lust att prata eller umgås me de människorna heller, som har underskattat det här.

Jag försöker verkligen hålla skenet upp. Jag hoppas att allt ska flyta på och att det inte ska hända nåt som rubbar min superkänsliga balans. Minsta lilla grej får inte gå fel. För då får jag mer eller mindre psykbryt. Så jag fick psykbryt tidigare ikväll. Från att jag kanska skulle träffa C i helgen till att det är ändrat och han stannar till fjällen på söndag istället för på onsdag. I en tvåsamhet tar man väl hänsyn till varandra? Jag orkar inte me en miljon ändringar. Men det är sån han är, säger han. Märks att han e yngre på det sättet. Det enda jag ska göra hela veckan är att jobba. Sen blir han ledsen över att han inte känner sig tillräcklig för mig. Jag vet att när jag är arg så kan jag konsten att trycka ner en person o få personen att känna sig otillräcklig. Han är realistisk. Han har rätt i att det inte är hela världen att han stannar i fjällen några extra dagar. Det är ingen stor grej. Jag överreagerar. Man har varit me om för mycket skit. Jag vill ändå inte ha falska förhoppningar som leder till besvikelse. Han säger oxå att om det är nåt som stör en så ska man prata om det direkt, att älta bygger bara upp en ilska. Jag har aldrig tänkt på det sättet. Men jag är så rutten på att hantera såna här saker och jag förstör alltid för mig själv när jag hittar nån bra :(

Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag mår såhär.