Jobbar som fan

Jag va i sthlm tis-mån. Jag träffade Sonia, Sissi, Sara, Madde, Chrstian och en jäkla massa andra när jag var ute i lördags oxå.. men bilder och sånt sätter jag in senare. För jag ska jobba arlset av mig nu när jag kommit hem. Mitt schema är väldigt intensivt just nu.

Idag kokade Christoffer makaroner och stekte lite falukorv till sig själv. Brandlarmet gick igång. Killar alltså. Jag hade jobbat natt och precis kommit hem efter 3timmars resväg. Jag va astrött. Han va på bra humör och skrattade bara och undrade om det faktiskt inte brukade ryka minst lika mycket när jag lagar mat.. eh, nä, det brukar det inte! Knasboll.


Grattis Sonia!!

Grattis på födelsedagen, älskling!!

Känns som igår... vi tyckte det var coolt att du fyllde 18år den 18e.. Helt sjukt. Det var 10år sen :O

Tusen miljoner grattis på födelsedagen igen!! Vi är vuxna nu. Vi lever våra egna liv nu, precis som vi ville för 10år sen. För 10år sen var vi inte fria att leva våra egna liv. Vi har kommit långt. Vi har kommit dit vi vill. Du kanske tänker nu att vi kanske inte har blivit så framgångsrika gällande karriärer än.. men jag vill minnas att vår starkaste längtan var att få vara fri att leva våra egna liv och det gör vi nu till 100%.



Stadga sig för tidigt?

Klart jag ibland tar upp med Christoffer att han kan ha stadgat sig för tidigt. Han fyller snart 20 bara. Jag har frågat honom varför man ens vill stadga sig så tidigt. Jag menar, jag är 26år gammal, jag har gått igenom saker, fått erfarenhet, mognat och känner att jag är redo att stadga mig nu. Ja, ni vet, jag körde det mogna snacket, haha! Hans senaste kommentar kändes rätt klockren och rolig. Först förklarade han att han tycker att precis alla borde stadga sig i hans ålder. Blir man kär så ska man hålla fast vid det helt enkelt. För det andra så tycker han bara att jag gått igenom saker han vill slippa gå igenom, bara en massa skit. Det klarar han sig finfint utan. Haha, han har rätt där. Synd bara att man aldrig på förhand vet vad som händer i framtiden. Hade jag på förhand vetat hur mina relationer hade sett ut så hade jag helt klart skippat mycket och stadgat mig tidigare. Christoffer väljer att skippa allt skit han kan komma att möta på, dåliga relationer osv och håller fast vid det har han har mött på tillsammans med mig. Han fick tyst på mitt mogna snack iaf ;) Kanske är det så enkelt. Kanske inte. Det finns som sagt fortfarande inte garantier. Det finns inga garantier för gifta par, sambos, par som varit tillsammans i flera år, par som flyttat ihop för tidigt, par som har barn... mm. Jag kom helt enkelt till en punkt då jag valde att satsa på något jag mår bra av. Något som är värt att satsa på vare sig det håller eller inte.

För vi har det bra NU. Man lever nu. Inte igår, inte imorgon, utan nu. Och NU ska jag gå krypa ner hos Christoffer och Cita. Ja, han ska upp tidigt och jobba imorgon så han har gått och lagt sig. Cita går alltid och lägger sig med den som lägger sig först. Tara... ja, hon e väl för det mesta med mig. Tara är en mattegris. Hmm, nu e det ett gammalt avsnitt på Criminal Minds på tv. Undrar om jag sett det här avsnittet.. nä, det verkar inte som det. Christoffer och Cita får vänta. Jag ska titta på Críminal Minds nu :) Fint avslut på mitt seriösa inlägg här va :p Haha

Hejdå.

Försonas med tanken

Jag kan fortfarande bli rastlös på helgerna när det är fest och jag inte har möjligheten att gå på fest. Ikväll är ännu en fest ute i naturen. Folk mailar, talar om vart festen är, tjatar på att jag ska komma.. först tänkte jag kolla om Christian skulle dit, då kunde jag tänka mig att oxå gå dit. Jag ska ju träffa honom under min sthlms-visit oxå så.. sen råkade festen ligga väldigt nära honom oxå. Men han är utomlands så då kände jag inte för att gå på festen. Nyss frågade Erik om jag o Christoffer ville dit. Christoffer vill inte då.. men då blev jag sugen igen. Erik fyller tydligen år idag oxå. Sen fick jag reda på att det ibland finns tågbiljetter, sista minuten för 290kr, vilket det råkade göra just idag. Ja då blev jag sugen igen. Jag tänkte faktiskt åka. MEN jag skulle inte hinna med nåt tåg. Kl var för mycket. Så det blev inget med det idag. Det är jobbigt det där.. att vela fram o tbx o inte veta vad fan man ska ställa in sig på. Men nu sitter jag här och försonas med tanken.. försöker inse att det är kvalitétstid man ska ta vara på. Det hade inte blivit nån kvalitétstid ikväll på festen. Sonia fyller år på tisdag, en fika hemma hos henne i veckan är kvalité. Kaffe med Sissi. Hälsa på Sara och träffa hennes nya lilla hund. Träffa mina föräldrar utan att hundarna är med. Kanske äntligen kolla hur Nina bor. En öl med gamla arbetskamraterna Jonas och Serees. Ja, det är mer kvalité. Jag kan faktiskt se framför mig, om jag gått på festen ikväll, hur det förmodligen hade slutat med att jag stod där och tänkte för mig själv: vad fan gör jag här? Visst, det hade säkert varit kul  nån liten stund men hade det varit värt att åka dit, festa sönder sig och vara medvetslös i nån dag för en stunds festande där ingen av ens nära vänner ens är med? Förmodligen är det bättre att spara den energin till lite kvalitétstid med familj och vänner.

Så ikväll får det bli lite kvalitétstid hemma med Christoffer och hundarna.


Manodepressiv del 2

Jag sitter här och konstaterar att jag förmodligen är manodepressiv, sen gör jag inget mer åt saken. Jag låter det hamna nånstans i bakhuvudet. Jag tänker: Vafan, jag mår ju bra nu! Så det är nog ingen fara!
Det kommer från ingenstans när psyket kraschar. Jag tror på att intensiv stress som håller på konstant, timme efter timme, kan utlösa mitt psykbryt. Det värsta är att stressen handlar om de löjligaste små sakerna. Men jag är fan rädd för mig själv i de stunderna. Nånting kokar i mig intensivt tills det exploderar. Jag har sagt det förut även om det var väldigt länge sen,  och jag säger det igen, jag kommer förfan ha ihjäl mig själv eller nån annan nån dag om jag inte får hjälp för det här. Jag tror oxå på att det finns en ärftlig sårbarhet i mig.

Pallar inte skriva mer.


Ont!

Man vet inte hur ont man har förrän... man tar nåt smärtstillande och smärtan försvinner lite. Oj vilken skillnad. Men som jag förstår det så kan jag helt klart ha fått whiplash. Alla sympton stämmer. Finns inget medicinskt som tar bort det.. Jag gjorde illa mig i tisdags men har haft mest ont idag. Får göra lite sjukgymnastiska övningar from måndag om det inte är borta..

Idag vill jag till skogen. Leka skogsmulle.  Chrsitoffer kom hem från jobbet, höll mig sällskap en liten stund men sen gick han och la sig. Jag e så uttråkad så att jag dööööör. Jag e sällan ledig, jag har sällan chansen att göra nåt kul och det kan inte bli bättre än att man åker bil från sin dörr och lämnas vid sin dörr igen. Klart det hade varit bättre att inte ha gjort illa sig alls...

Får se hur jag gör. Förmodligen gör jag ett dumt val som jag alltid gör gällande festandet... :)

Ingen sthlm denna helg

Nä, det blir det inte. Jag har känt efter och det går bara inte idag av den enkla anledningen att jag erkänt mig besegrad av min smärta efter att ha ramlat med moppen härom dagen. Jag kan omöljligt bära nån väska eller ryggsäck med mina grejer eller sitta på ett tåg i nån timme. Det var inte kul att meddela min mamma detta då hon är en väldigt dramatiskt utlänsk kvinna vars reaktion var: "VAFAN!! FÖRSÖKER DU TA LIVET AV DIG!!!!!". Hon ville lägga in mig på sjukhus nu genast. Helst igår. Nog sagt om det. Jag har ansökt om några semesterdagar så att jag kan åka nästa helg istället. Om jag nu får semester.

Annars så ska väl Erik hit senare. Han vill åka på en skogsfest på denna sida av Sverige. Han har körkort men ingen bil. Och vi... vi har bil men inget körkort. En annan trevlig sak är att en granne här, Gösta, är en pensionerad man som bor med sin fru. Frun jobbar än så han är rätt ensam, har egen hund oxå. Han har erbjudit sig att kolla till våra hundar om vi inte är hemma. Han märkte ju att Christoffers föräldrar åker hit och rastar våra hundar när vi jobbar samtidigt. Sen så blir han ju väldigt lycklig varje gång Cita smiter över till honom för det betyder att Christoffer kommer komma efter för att hämta hem Cita. Han pratat väldigt mycket med Christoffer och det tar Christoffer 1-2tim innan han e tbx med Cita. Ibland går jag dit oxå och tar hem hundarna själv medan Christoffer är kvar och pratar :) Jag har mest småpratat med en annan granne som är ensam sen hans fru dog för några år sen. Paret som vi köpte huset av sa att han mest håller för sig själv och inte pratar me nån. Jag tycker att han verkar väldigt trevlig iaf. han har en svart pudel som förmodligen var hans frus då den är 7år gammal faktiskt heter Sessan ;) 

För övrigt så är Tara en väldigt duktig liten sak. Hon är inte lika spontan och knäpp som Cita. Hon tänker efter och följer sällan med när Cita springer iväg. Hon springer hellre tbx till  mig. Saras nya fick heta Leon för att han liknar ett lejon. Bra poäng faktiskt. Har inte tänkt på att Tara liknar ett lejon. Just nu ligger Tara och tvättar rent och tuggar på nallen som Cita en gång fick av Sissi faktiskt :)   

Ryggen gör satans ont nu så tack för mig....

Inga vakna nätter mer

När jag jobbar dagpass så går jag upp kl 5. När jag jobbar kväll+natt så måste jag upp vid kl 6 efter sovande jour på jobbet för att ta mig hem. Så jag kan omöjligt vara nattmänniska mer. Så ser det ut nu. Kanske ska till sthlm nästa helg. Men jag kommer då fram på fredag kväll och åker söndag förmiddag. Så det blir väl mest att man är hos föräldrarna. Jag ska försöka hinna me att träffa så många jag kan iaf.

Här kommer lite mobilbilder jag tar med jämna mellanrum.

Jag på jobbet


Taxen Leo i Citas förra korg, numera Taras korg


Snuttisarna sover i vardagsrummet


Tara sover


Min utsikt från en bänk jag brukar sitta på och ta en cigg medan jag väntar på färjan över till Marstrand


På väg till jobbet kl 6 på morgonen vilket enligt mig är mitt i natten!


Så här såg det ut i eftermiddags när jag skulle dra från jobbet i Ytterby.. ja, kossor ser man vardagligt nu men jag syftar på hur molnen såg ut :)





Det var allt för mig denna gång. Är väl lite fåordig men jag e trött... Ska ut i garaget och hämta Christoffer nu och samtidigt rasta 3 hundarna. Han måste lägga sig nu om han ska orka med jobbet imorgon. Imorrn åker den 3e hunden hem. Taxen Leo alltså. Kan ju säga att man inte kände nån skillnad på att ha 2 eller 3 hundar. Så då kan man väl lika gärna vara hundvakt och tjäna nån slant på det. Förresten, kan ni fatta att jag bor i Älvsborg nu? Haha, inte ens Christoffer ville erkänna att det var så när jag talade om det. Han e ju van vid Stenungsund och Bohuslän.. Det är helt sjukt hur olika det är mellan Kungälv och Lilla edet fast de gränsar till varandra. Känns typ som att de 2 kommunerna vägrar samarbeta och vill inte veta av varandra. Orkar inte förklara närmare varför just nu.

Vi hörs igen.

RSS 2.0