Ruhi

Ghajini

Favvo stund och låt från filmen

Wow, det gick verkligen 3 veckor utan att jag bloggade tidigare. Märkte inte av det. Jag var fullt upptagen med att gå på massa middagsbjudningar med killen och mingla. Jag tycker om att klä upp mig på bengaliskt vis. Här kommer en egobild iaf för er som inte har tillgång till min facebook.

Friends may come and friends may go but nothing will last forever!

Lite annorlunda va? Dock suddigt igen, jag vet. Det verkar som att mobilkamerans 5 megapixel är bättre än 8 megapixel. Eller så är jag bara ruggigt oteknisk :P

Det fattas bokstaver pa det har tangentbordet.

Vi skulle ga pa ett program, som det sa fint heter har. Det var en konsert, en bengalisk konsert. Vi blev placerade langst fram pa VIP. Folk ar jatteglada att deras kommuns partiledare har kommit dit da han aldrig brukar ga pa sant annars. Konsertens arrangor stiger upp pa scenen och borjar prata om en nara van till honom. Gissa vem det var.. Mm, killen min. Han pa scenen talar om att vi ar nygifta, riktar stralkastaren pa oss och alla staller sig upp och appladerar. Urk. Konserten filmas oxa. Kameran riktades mycket emot oss. Vi stannade inte sa lange. Orkar inte med folkmassor. Far efterat veta att detta ska sandas i Tv i overmorrn. Urk igen.

Maste ga nu. Har mellanstannat har pa en dator pa hans vans affar eftersom bilhelvetet fick bensinstopp igen!!! Jag hatar sant!!

Hajdooo

Iiiihhh, borde jag inte ha barnbarn vid det här laget?? Iaf så stannar jag en månad till. Till den 16e Mars.

Suddigt läge men ni hajar min outfit. Lehnga-style med Sari

iaf, så e man magsjuk. det var värre igår. Jag är sugen på iskall öl ändå. Ska be killen ta hem några.

Sonia: Har en del bilder på facebook från dagen i ära om du inte sett det än.
Usch, vad mycket jag har missat med Sonias son Aaron pga dålig tajming. Han har hunnit fylla 1år redan. Vart tar tiden vägen?

Mår illa. Tack o hej.

Jag kommer att leva mitt liv som vanligt när jag kommer hem. Är hemma runt den 18e feb beroende på hur lång flygresan är. Killen jag är med, han röker mer än mig, vi röker tillsammans. Vi ska väl smyg-supa i detta muslimska land i dagarna med. Det är mycket fördomar såklart att viga sig med en muslim från hemlandet. Det var det även från min sida. Men just de fördomarna stämmer inte det minsta på killen jag har nu. Jag kommer att vara tillsammans med min familj och jag kommer att kunna leva som vanligt i Sverige.

Nu över till presenter. De jag tänker köpa något till är Sonia och Sara. Det är de vännerna jag tänker på mest när jag e här som jag känner är som mina egna systrar. Själv får man så mycket presenter här... ska dessutom fira min födelsedag här så då blir det ännu mera presenter. Killen råkade ju avslöja att hans lillebror tänker ha en överaskningsfest med tårta o allt för mig. Gulligt :)

Jag får fortfarande ångest ibland på natten. Men otroligt nog, killen kan min personlighet ut och in, han lyckas sätta fingret på vad som orsakar min ångest och lugna ner mig. I många stunder känns det som att han känner mig bättre än mig själv. Skum känsla men fruktansvärt tryggt att nån tar hand om en så. Han uppvaktar mig gulligt oxå med rosor och presenter. Har fått ett jättefint smyckeskrin som är formade som dubbelhjärtan.

Iaf, allt är bra här :)

Jag och killens lillebror Nabil


Jag ser lite konstig ut på den bilden va? Hm, kan vara pga all vikt jag gått ner. Är rätt svag och trött av mig numera pga den snabba viktminskningen.

Vardagen här är lugn igen. Jag kommer att stanna här en månad till. Iaf till 16e feb. Ni som undrar om jag har blivit bortgift så är svaret nej. Ni som känner mig, vet att jag inte skulle bli bortgift. Men visst har jag träffat nån här. Rahat var precis här i några dagar och träffade killen oxå. De fann varandra direkt. Den här killen är någon jag verkligen ser upp till. Han imponerar mig som fan. Jag trodde att mina krav för hur en killes mentalitet ska vara, var för höga.. kanske behövde jag träffa någon från mitt eget land. Iaf så kan den här killen även hantera min pappa och bara det är wow. Mamma är charmad för länge sen. Hans sätt att hantera mig... jag är så jävla impad. Till och med när jag fick ångest igår.. Jag ser honom för den han är. Han ser mig för den jag är. Men för familjerna är vi 2 personer med bra status och namn och bla bla bla. Jag var ute och promenerade lite med honom idag. Varenda jävla människa känner honom i den här stan. Varför? Jo, för att han är en politiskt involverad advokat. Jag ser inte den sidan hos honom. Han fyller 29 i år. Vi är som 2 barnsliga skitungar tillsammans med samma humör och temperament. Vi har riktigt kul vad vi än gör. Innan jag åkte hit så hade jag svårt för att umgås normalt med någon. Det ska alltid vara att man kollar på tv, lyssnar på musik, fikar, äter ute, dricker m.m när man umgås. Här har jag fått klara mig utan det. Vi umgås, vi pratar utan andra faktorer inblandat (speciellt ingen alkohol då som jag alltid vill ha med i bilden annars). Väldigt enkelt och glädjefyllt faktiskt. Det var riktigt svårt i början. Då svarade jag inte ens i telefon när han ringde..

Det var lite uppdatering det.

en av alla många outfits här




henna-time

Det gör jag faktiskt. Jävla ångestfylld överskattad skitdag!!