Ruhi

Vardagen här är lugn igen. Jag kommer att stanna här en månad till. Iaf till 16e feb. Ni som undrar om jag har blivit bortgift så är svaret nej. Ni som känner mig, vet att jag inte skulle bli bortgift. Men visst har jag träffat nån här. Rahat var precis här i några dagar och träffade killen oxå. De fann varandra direkt. Den här killen är någon jag verkligen ser upp till. Han imponerar mig som fan. Jag trodde att mina krav för hur en killes mentalitet ska vara, var för höga.. kanske behövde jag träffa någon från mitt eget land. Iaf så kan den här killen även hantera min pappa och bara det är wow. Mamma är charmad för länge sen. Hans sätt att hantera mig... jag är så jävla impad. Till och med när jag fick ångest igår.. Jag ser honom för den han är. Han ser mig för den jag är. Men för familjerna är vi 2 personer med bra status och namn och bla bla bla. Jag var ute och promenerade lite med honom idag. Varenda jävla människa känner honom i den här stan. Varför? Jo, för att han är en politiskt involverad advokat. Jag ser inte den sidan hos honom. Han fyller 29 i år. Vi är som 2 barnsliga skitungar tillsammans med samma humör och temperament. Vi har riktigt kul vad vi än gör. Innan jag åkte hit så hade jag svårt för att umgås normalt med någon. Det ska alltid vara att man kollar på tv, lyssnar på musik, fikar, äter ute, dricker m.m när man umgås. Här har jag fått klara mig utan det. Vi umgås, vi pratar utan andra faktorer inblandat (speciellt ingen alkohol då som jag alltid vill ha med i bilden annars). Väldigt enkelt och glädjefyllt faktiskt. Det var riktigt svårt i början. Då svarade jag inte ens i telefon när han ringde..

Det var lite uppdatering det.

en av alla många outfits här




henna-time