Ruhi

Jag kommer att leva mitt liv som vanligt när jag kommer hem. Är hemma runt den 18e feb beroende på hur lång flygresan är. Killen jag är med, han röker mer än mig, vi röker tillsammans. Vi ska väl smyg-supa i detta muslimska land i dagarna med. Det är mycket fördomar såklart att viga sig med en muslim från hemlandet. Det var det även från min sida. Men just de fördomarna stämmer inte det minsta på killen jag har nu. Jag kommer att vara tillsammans med min familj och jag kommer att kunna leva som vanligt i Sverige.

Nu över till presenter. De jag tänker köpa något till är Sonia och Sara. Det är de vännerna jag tänker på mest när jag e här som jag känner är som mina egna systrar. Själv får man så mycket presenter här... ska dessutom fira min födelsedag här så då blir det ännu mera presenter. Killen råkade ju avslöja att hans lillebror tänker ha en överaskningsfest med tårta o allt för mig. Gulligt :)

Jag får fortfarande ångest ibland på natten. Men otroligt nog, killen kan min personlighet ut och in, han lyckas sätta fingret på vad som orsakar min ångest och lugna ner mig. I många stunder känns det som att han känner mig bättre än mig själv. Skum känsla men fruktansvärt tryggt att nån tar hand om en så. Han uppvaktar mig gulligt oxå med rosor och presenter. Har fått ett jättefint smyckeskrin som är formade som dubbelhjärtan.

Iaf, allt är bra här :)

Jag och killens lillebror Nabil


Jag ser lite konstig ut på den bilden va? Hm, kan vara pga all vikt jag gått ner. Är rätt svag och trött av mig numera pga den snabba viktminskningen.