Ruhi

Har rätt mycket hat och sorg i mig. Men jag vet oxå att mitt liv är på väg någonstans. Jag har verkligen fått riktigt kloka råd från vissa vänner (Hannif, ja, duuu), om vilken ände jag bör börja i för att reda upp saker och ting. Jag har ju några starka sidor att utnyttja. Ett av de är att organisera. Styra upp saker. Okej, utan Rahat och Christoffers mamma så hade vi säkert bränt ner huset med oss kvar i huset. 

Kan inte bestämma mig för vilken mer valp jag ska ta me imorrn. Jag har ju med mig terroristen som nr 1 iaf. Allvarligt talat, han terroriserar de andra valparna. Han var inte det minsta trött efter att ha varit iväg hos veterinären idag. Den minsta valpen är skitkaxig, gnällig och mammig så han får stanna hemma. Sen finns en såspelle. Han skulle nog inte märka om han befann sig hemma eller på ett tåg. Nämen, jag har umgåtts med valparna två och två idag för att få en känsla av vilken som känns mognast. Kanske blir såspellen. Han märkte inte ens om han var med de andra valparna eller med mig. Han la sig bara ner och typ.. såsade. Kollade runt lite. Filosoferade typ. Superlugn. Den som var skygg var tiken. She's gone.