Min hälsa
Jag äter nyttigt nästan hela tiden. Små portioner med. Har precis kommit på att det är väldigt gott att dryga ut vissa maträtter med kidneybönor oxå så jag måste införskaffa mer sådant. När det gäller drickandet så blev det ju ingen vit månad. Men jag har dragit ner enormt mycket på mitt drickande. Att jag har druckit 2ggr på 3 veckor är inte mycket (för att vara jag :p).. och mindre ska det bli. Och när det gäller rökandet som sagt, det måste bort. Helt.
Jag såg en film idag på Canal plus som heter Brick Lane. Handling: "En tonårig flicka i 1980-talets Bangladesh tvingas flytta till London och gifta sig med en medelålders man". Otroligt bra handling som verkligen relaterar till min verklighet. Hon fick barn med den här mannen, 2 döttrar som sedan i tonåren är så trötta på att deras mamma aldrig säger emot deras pappa ang nånting och är arga på pappan som har fastnat i en gammal tid och lever gammalmodigt. Mamman träffar faktiskt en annan man i England som hon blir kär i. Hon tänkte nästan skilja sig för honom med. Vid slutet så kom hon i underfund med att hon har fått lära sig att det finns 2 sorters kärlek. Den ena sorten är stark i början men som sedan med tiden dör ut... och den andra sorten är en kärlek som inte direkt märks i början. Den tar sin tid. Man märker lite varje dag. En växande kärlek... Hon stannade iaf med sin man för att hon älskade honom.
Jag tänker på killen jag inofficiellt var fölovad med när jag var 19. En bengal. Han var verkligen ett otroligt hopplöst fall. Han blev bortgift för 6år sen och nu i år, för första gången i sitt liv så kände han att han är lycklig med sitt liv. Det tog honom 6år att bli det, i sitt äktenskap. För i år fick han barn. Han älskar sin fru nu, det vet jag. Jag är bara väldigt imponerad av vilken typ av människa hon är. En väldigt trygg, lugn och stabil tjej. 2 kaos tillsammans funkar inte bara.. Vilket både han och jag var.
Rahat var oxå kaos när han träffade Tina :)
Mycket kaos kommer av tryggheten man inte har i sig själv.. Min trygghet i mig själv är länkad till mina föräldrar väldigt mycket. Så är det bara..
Nu har jag skrivit lite mer än vad jag har gjort de senaste dagarna...
Jag såg en film idag på Canal plus som heter Brick Lane. Handling: "En tonårig flicka i 1980-talets Bangladesh tvingas flytta till London och gifta sig med en medelålders man". Otroligt bra handling som verkligen relaterar till min verklighet. Hon fick barn med den här mannen, 2 döttrar som sedan i tonåren är så trötta på att deras mamma aldrig säger emot deras pappa ang nånting och är arga på pappan som har fastnat i en gammal tid och lever gammalmodigt. Mamman träffar faktiskt en annan man i England som hon blir kär i. Hon tänkte nästan skilja sig för honom med. Vid slutet så kom hon i underfund med att hon har fått lära sig att det finns 2 sorters kärlek. Den ena sorten är stark i början men som sedan med tiden dör ut... och den andra sorten är en kärlek som inte direkt märks i början. Den tar sin tid. Man märker lite varje dag. En växande kärlek... Hon stannade iaf med sin man för att hon älskade honom.
Jag tänker på killen jag inofficiellt var fölovad med när jag var 19. En bengal. Han var verkligen ett otroligt hopplöst fall. Han blev bortgift för 6år sen och nu i år, för första gången i sitt liv så kände han att han är lycklig med sitt liv. Det tog honom 6år att bli det, i sitt äktenskap. För i år fick han barn. Han älskar sin fru nu, det vet jag. Jag är bara väldigt imponerad av vilken typ av människa hon är. En väldigt trygg, lugn och stabil tjej. 2 kaos tillsammans funkar inte bara.. Vilket både han och jag var.
Rahat var oxå kaos när han träffade Tina :)
Mycket kaos kommer av tryggheten man inte har i sig själv.. Min trygghet i mig själv är länkad till mina föräldrar väldigt mycket. Så är det bara..
Nu har jag skrivit lite mer än vad jag har gjort de senaste dagarna...
Kommentarer
Postat av: Sonia
Jag har den boken hemma
Jag har den boken hemma :) visste inte att man gjort en film oxå. Tyckte oxå boken var bra.
Snart har du i alla fall mig i din närhet så behöver du inte vara så ensam :)
Trackback
