Ruhi

Jag mår dåligt igen. Jag och mamma pratade om min morbror idag. Hur min morbrors son, min kusin alltså, för några dagar sen fick ett toppenjobb på en bank i england och min morbror fick inte uppleva det. Min kusin tog nyligen examen... Min morbror missade sina 3 barns uppväxter för att han befann sig i england i sååå många år, utan uppehållstillstånd. Så hans fru och barn bodde i bangladesh under all den tiden. Jag var i bangladesh när jag var 8år gammal. Inte ens då var han hos sin fru och barn i bangladesh, utan i England. Det var bara för nåt år sen som hela familjen kunde bo i england tillsammans igen, utom hans äldsta dotter.. Hans äldsta dotter som är ett år äldre än mig, flyttade till Canada för att studera för rätt många år sen, så han missade hennes uppväxt helt. Hon bor fortfarande i Canada.

Min poäng är, att min morbror träffade sina syskons barn regelbundet i england. Dvs säga mig, min brorsa och mina andra kusiner. Han missade sina barns uppväxt men han träffade oss regelbundet. Han älskade oss så mycket och vi hade en speciell plats i hans hjärta, som han egna barn...  

Jag och mamma pratade om hur vi var bland de sista som träffade honom innan han dog. För mina mostrar som bor i England tänkte hälsa på igen dagen efter. De skippade att besöka honom just den här dagen.. som råkade bli hans sista dag. Min yngsta moster svimmade när hon fick höra sen att det var försent..

Så det här är vad man tar itu med när man e helt nykter och ensam en längre tid.