Ruhi

tänker jag inte tjata. Han ligger inte på steg 1 längre. Han ligger faktiskt på steg 3. "Steg 3. Han skjuter upp saker som han sagt att han ska gör för att sedan "glömma av det" varje jävla gång. Vilket gör mig riktigt irriterad och jag blir den största tjatkärringen på jorden".

Bara det att jag tänker inte tjata den här gången. Jag säger till ett par ggr sen gör jag det själv. Vem bryr sig om jag jobbar jämt och han nu jobbar 3 dagar i veckan. Tydligen inte han iaf. De dumma bortförklaringarna har börjat. Jag glömde ta med det i mina steg. Idag har han "hållt på att vakna, njutit av sin lediga dag som man ska göra när man är ledig" mm. Det har svaret varit när jag undrat varför han inte gjort det han sagt att han ska göra. Jag har jobbat idag. Sovit en stund, gått upp och fått göra sakerna själv med tvätt och disk. Jag har även matat hundarna idag. Han har ingen aning om hundarna fått mat eller inte.

Visst, mitt inre skriker MEN jag orkar inte den här gången ge mig in i det. Jag försöker gripa efter sådant i min vardag som gör mig glad...