Ruhi

Idag vaknade jag med svinont i halsen och öronen. Vaknade flera ggr inatt av att det gjorde ont att svälja. Men jag gick upp och gjorde mig i ordning för jobbet, i god tid oxå. Men jag gav upp när jag insåg att jag inte kunde svälja mitt eget saliv och ännu mindre ta en morgonkopp kaffe. Jag sjukanmälde mig och lyckades dessutom fixa in en vikarie själv oxå. Kontoret är obemannat till kl 7:30. Mitt arbetspass började kl 7. Det ordnade sig iaf.

Jag pratade med vårdcentralen. Åkte dit för att träffa en sjuksköterska lite snabbt. Hon konstaterade att jag var väldigt röd i halsen och i öronen. Men ingen läkare hade tid att se mig idag. Men de har drop in mån-fre kl 8-9 på infektionsmottagningen och då tar de prover och man får träffa läkare.

På väg hem, när vi skulle svänga in från vägen så tog inte svängen och vi gled rakt ner i ett dike och träffade en stolpe. En granne såg det och kom direkt och bogserade upp oss. Allt det gick inte ens på 5min. Helt otroligt snälla grannar. Ingen skada blev det på bilen heller. Men så var det för halt på backen för att bilen skulle orka upp så jag fick promenera hem den sträckan. Gå världens uppförsbacke och med mycket snö. Man blir så knäckt i sin ensamhet när man promenerar på ren viljestyrka och ingen ork. Imorgon hos doktorn så lär de se att jag e sjuk, speciellt efter den promenaden. jag trodde att våren var på ingång för nån dag sen men icke sa nicke.



Jag vill jobba i helgen.

Mina antidepp tog slut för 3veckor sen. Första  veckan hade jag humörssvängningar. Nu är jag bara lugn och låg. För lugn, tycker Christoffer. Jag bara är. Jag visste inte vad jag skulle svara när sköterskan undrade hur jag mådde. Var bara helt blank. Jag rörde inte heller en min när vi åkte in i stolpen idag. Reagerade inte ens. Christoffer undrade typ om jag ens märkt att vi åkt ner i diket, rakt in i en stolpe. Ja, det är väl klart att jag hade märkt det. Men hur ska jag reagera??

Aja, kan knappt svälja nåt idag men jag försöker.

Det var det inlägget det.