Ruhi

Jag ramlade igår. Snyggt. Det knakade till rejält i foten. Detta resulterade i att jag inte kunde sätta ner den foten på marken alls sen. Jag hade tänkt vänta till vårdcentralen på måndag men kom fram till att Christoffer kan inte släpa runt mig för minsta lilla grej. Till exempel när jag behöver kissa, vilket jag gör ofta. Jag kunde inte heller hoppa på ett ben för då gjorde det galet ont i den vrickade foten, om den skakade till. Fast det gjorde ont i foten bara den hängde i luften.

Läkaren gav mig smärtstillande och kryckor. Jippi. Man sover gott iaf på smärstillande. Sen lyckades Cita riva mig i ögat. Hon verkar ha träffat tårkanalen. Mitt öga rann konstant igår så det såg ut som att jag gick runt och grät, på bara ena ögat. Suddigt såg man oxå. Så kul Christoffer var ute och festade lite under natten. Till min glädje, ensam hemma hör jag små klapprande steg i köket. Objektet kikar in i sovrummet och det är en mus. Fyfan vad äckligt...

Nu kommer nästa äckliga grej. Vi är hundvakt åt Linus, Han har suttit och kliat sig här och av honom ramlar världens största fästing. Jag är äcklad. Jag dör. Skjut mig. Ska äta en macka och smärtstillande och gå lägga mig igen... Fästingen kryper runt. Härligt.