Ruhi

är min säng och ensamheten (förutom Cita och Hugo). Jag vill inte vara uppe idag. Jag ska jobba kväll+natt, 15:00-8:30, 3ggr denna vecka inkl midsommarafton. Tis-ons, fre-lör och sön-mån. 52.5 timmar ska vistas på jobbet snart nog ändå. Så idag vill jag nog bara vara med mina tankar lite.. Jag ser fortfarande att jag är min egen fiende. Ingen är perfekt men svårast att leva tiillsammans med är: mig. Det finns ingen därute som någonsin skulle kämpa för att vara med mig så mycket som Christoffer. Jag är ändå en svår människa att leva tillsammans med. Men jag kan vara mig själv med honom. Jag menar inte att Christoffer är den enda som vill ha mig och står ut med mig, absolut inte. Men han är den enda som har lyckats hantera mig och behålla mig. Normalt sett så hade jag flytt för länge sen eller drivit bort honom så som jag brukar göra, så länge det slutade med att allt sket sig.., eller så skulle jag ha satsat på något som var dödsdömt från början. Jag trodde att det här var dödsdömt pga åldersskillnaden och distansen.

Jag har suttit hemma i 2 veckor nu och fått för mycket tid över till att tänka på allt onödigt mellan himmel och jord. Rastlös själ som man är. Imorrn blir det jobba igen, som tur är. Så att jag kan bli normal igen.

Tack och hej