Ruhi

Igår var jag hemma hos Sonia i deras nya radhus. Det var ett jättefint radhus! Jag vill oxå bo så! Hennes son Aaron är så söt. Han var lite rädd för Cita i början men det gick rätt snabt över. Han har skitroliga humörssvängningar. Men han går igenom en tuff tid då han precis har slutat amma. Han var inne på dag nr 3 utan att få amma så han var lätt-grinig.

Nästa torsdag åker jag till bangladesh. Jag hade hört fel ang när vi ska åka hem. Vi kommer hem den 18e jan och inte 8e jan. Ska vara borta i nästan 6 veckor. Jag ser inte fram emot det på samma sätt längre. Det finns saker som mina föräldrar säger och gör som gör att jag kan känna mig överkörd. Men på så sätt kommer jag ju faktiskt på att jag har en identitet att bibehålla. Jag tror inte att det skulle funka att träffa någon i bangladesh och sen ta hit honom. Jag tänker inte ändra på mig. Hundar är mitt intresse och jag tänker inte bli nykterist. Jag kommer alltid att ha killkompisar. And so on.. Det som har gjort mig rätt arg ändå är hur min pappa kör över mig helt ang hur jag vill bo i framtiden. Det var det som fick mig att vakna till och inse att jag har kämpat för att vara den jag är och har inga planer på att ge upp det.