Ruhi

Men det är jobbigt via mobilen. Kanske att man får internet imorgon kväll. Får se. Måste lämna in min dator för att fixa lite annat som krånglar på den oxå. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill. Om jag ska leva ett svenskt liv eller ett bengaliskt liv. För min identitet är faktiskt splittrad. Men min släkt är oxå väldigt splittrad. Min tjejkusin i england som jag växt upp mycket med får inte ha kontakt med sin mammas sida av familjen mer pga en komplicerad historia. Hennes far dog med parkinson. Hennes mor, min moster är djupt deprimerad utan kontakt med sin dotter. En annan gifte sig med en italienska. En tredje är ansvarig för allt skit men han fattar inte det själv. Min favorit-morbror dog. En annan morbror i bangladesh som jag brukade se som en fadersfigur har flyttat till USA. Pappas sida av familjen tänker bara på pengar dygnet runt. Men jag har faktiskt två jättegulliga kusiner som bor här med oss och tar hand om oss. De är guld värda! Men livet i sverige.. Jag håller mig på min kant. Jag känner mig rätt säker nu på vad jag vill. Det gäller att jag känner samma sak när jag kommer hem. Hans envishet hjälper. Han känner mig ut och in. Han ser igenom mig.. Han säger till när jag e helt ute och cyklar.. Jag känner faktiskt hans kärlek. Men jag har en tendens att känna mig lätt kvävd, rädd och därmed fly.. Jag har inte bestämt mig för nånting alls även om han vet vad han vill till 100%.. Jag tänker hålla mig på min kant. Jag tänker inte ge mig in bland nya människor igen. Men jag gör en lista på saker som är viktigt för mig som jag vill göra. Nr 1 på listan är att lära känna Sonias son:) *saknar er*. Jag saknar oxå min Sara. Det här dagens osammanhängande bloggande. Tack o hej.