Ruhi

här hemma. Bättre att Christoffer och Kim får umgås själva. Jag orkar inte med att C är så grinig och snäser av mig hela tiden. Han verkar inte märka det själv. Och när jag på ett vettigt sätt försöker tala om det för honom så säger han att jag gnäller.

Jag tänker hålla mig undan och vara ensam.

I förrgår blödde jag världens näsblod på jobbet. Det verkligen forsade. Nåt är nog galet med mig oxå men det finn nog inget utrymme för någon i min omgivning just nu att fundera över det. OCh jag orkar inte.