Ruhi

Normalt bukar jag vilja ta semester när hösten kommer. Jag blir höstdeppig, det är ett faktum. Min vardag är jobbig. Christoffer har inget jobb och jag tycker att han kan försöka mer än vad han gör. För jag orkar inte jobba som jag gör just nu och sen dessutom komma hem och han mår dåligt. Jag skriver hans cv, jag måste tjata eller tjafsa innan nåt blir gjort. Hans mamma försvarar självklart sin son, inget konstigt med det. Hon ställer upp jättemycket men jag tycker inte att han är särskilt tacksam. Men vad gör inte mammor för sina barn?

Vi gick varandra på nerverna nyss, jag, han och hans mamma. Men jag e så trött bara. Det var väl mest de två emot mig för att jag tjafsade om att det faktiskt var Christoffers fel att min dator kraschade förut. Hans mamma menade att det är meningslöst att tjafsa om något som varit och inte går att ändra på och det stämmer ju. Men jag tjafsar nog inte om datorn egentligen. Utan jag är bara så trött. Jag får aldrig va me mina hundar ens.

Idag va jag på gymet och gjorde nypremiär. La upp ett personligt schema med en gym-instruktör. Jag hoppas att jag får min egentid där och att det får mig att må bättre, lite iaf. Att basta efter träningen och bara ha en liten stund för mig själv, där allt kretsar runt mig och inga bekymmer finns den lilla stunden.