Ruhi

Det är jag som har det. Inte han. Jag har letat fel i varje hörn och vrå som går och tjafsat. Men som Madde sa idag, det låter inte ens som att jag är osäker på vart jag har honom. Nä, jag kan knappt tvinga fram en osäkerhet gällande honom. Jag känner mig bara så låg och sårbar den här tiden på året. Jag skjuter bort honom från mig en hel del. När det dessutom gäller min ena arbetsplats så har jag en rejäl svacka där. Hon tar sjukt mycket psykisk energi. Vi får se om jag stannar kvar där eller inte.

Hur som helst, en glädje i vardagen är att Sonia får barn om ca en månad. Jag vill oxå känna på hennes mage när bäbisen sparkar!! Kanske ska dyka upp hemma hos henne snart nån dag plötsligt.

Tror Christoffer väntar på datorn.

Tack för idag.