Ruhi

Jag fick höra en gång att vissa människor föds med en sorg i hjärtat. Dessa människor brukar ha svårt att klara av att leva en vanlig vardag som alla andra. Man försöker... men ibland faller allt samman bara. Det känns rätt oförklarligt. En annan förklaring jag kan tänka mig är att vissa människor har för låg seretoninhalt och att man bör ta läkemedel för att leva en vanlig vardag. Då menar jag antideppressiva. En tredje förklaring är ju självklart att det beror på hur man växt upp. Jag har växt upp utan en trygg grund och självklart präglar det mig. Jag är en vandrande kulturkrock som inte hör hemma nånstans. Vart jag än går så känner jag mig aldrig hel. Hur är man hel? Jag har försökt att vara hel och trygg i mig själv men.. man behöver det i sin barndom till att börja med. Ibland känner jag mig hel, vissa korta stunder och det är när jag tyvärr inte är beroende av nån annan. Vilket kan förstöra en tvåsamhet... Så vart tar jag vägen egentligen? Man vill bara koppla bort sitt medvetande.