Ruhi

kaotiskt inre. För mycket att oroa sig över. Min käre bror hjälper oss dock med pengarna. Det känns bra. Visar sig att han är rätt besviken över mina förhastade slutsatser om att han inte skulle hjälpa mig.. Så jag har gjort fel där och bett om ursäkt.
Men när jag växte upp, i min familj ... vi satte oss aldrig ner och pratade eller redde ut tjafs/problem osv. Sånt gör man inte hos oss. Att prata ut fanns inte. Så sån har man blivit. Man håller oro, ångest inom sig. Vad blir resultatet? Jo psykbryt i fyllan med jämna mellanrum och/eller mag-katarr... fast klart psykbrytet kan bero på min allmänt splittrade personlighet. "Ska jag gå höger eller ska jag gå vänster? Ska jag titta upp eller ska jag titta ner"? Ja, ungefär såna tankar har jag fast i en mycket djupare form såklart då, haha :p Eller det är inte så mycket tankar, snarare känslor som aldrig kan bestämma sig.



Ja, jag är trasig. Jag kanske alltid kommer att vara det oxå. Det kanske är min lott i livet. Fan, vilka flummiga tankar man har på natten!

Känner mig för uppstressad för att försöka sova men det vore nog bra om jag försökte. Jag kommer inte få sova ut på ett bra tag framöver sen. Imorrn åker jag hem igen. På söndag/måndag flyttar vi in i vårt nya hus. Ska jobba på tor,fre,lör. Ha Stina ons, tors oxå. Vem ska ha Tara tor,fre,lör när jag jobbar? Mera problem.

Natti