Ruhi

Jag försöker verkligen hålla skenet upp. Jag hoppas att allt ska flyta på och att det inte ska hända nåt som rubbar min superkänsliga balans. Minsta lilla grej får inte gå fel. För då får jag mer eller mindre psykbryt. Så jag fick psykbryt tidigare ikväll. Från att jag kanska skulle träffa C i helgen till att det är ändrat och han stannar till fjällen på söndag istället för på onsdag. I en tvåsamhet tar man väl hänsyn till varandra? Jag orkar inte me en miljon ändringar. Men det är sån han är, säger han. Märks att han e yngre på det sättet. Det enda jag ska göra hela veckan är att jobba. Sen blir han ledsen över att han inte känner sig tillräcklig för mig. Jag vet att när jag är arg så kan jag konsten att trycka ner en person o få personen att känna sig otillräcklig. Han är realistisk. Han har rätt i att det inte är hela världen att han stannar i fjällen några extra dagar. Det är ingen stor grej. Jag överreagerar. Man har varit me om för mycket skit. Jag vill ändå inte ha falska förhoppningar som leder till besvikelse. Han säger oxå att om det är nåt som stör en så ska man prata om det direkt, att älta bygger bara upp en ilska. Jag har aldrig tänkt på det sättet. Men jag är så rutten på att hantera såna här saker och jag förstör alltid för mig själv när jag hittar nån bra :(

Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag mår såhär.