Ruhi

Jag har sumpat Christoffer. Dags att inse det. Men jag tycker att han gav upp för lätt. Hur äkta va hans känslor egenligen. Hur som helst, det är behagligt att gå omkring på valium o lite alkohol i kroppen. Det finns ingen som har tid att bry sig om mig och göra nåt åt saken iaf. Det finns ingen som kommer komma hit och hålla om mig när jag gråter hela tiden. Den typen av vänskap är borta sen LÄNGE. Alla har sina liv. Jag behöver inte era ord.  När det gäller psykologi, tror ni inte jag kan den biten redan??? Jag hatar tips och råd på hur jag ska göra nu. Jag väljer bara att inte göra det.

ha det så bra ni alla me era egna liv.