Psykbryt
Nej, jag har inte fått det nu. Men jag beundrar att Christoffer kan se något positivt i mina psykbryt. Han är glad att vi kan prata ut när jag har psykbryt och att de går över snabbt och att jag nästa dag mår bra igen. Psykbryt sker ju självklart på natten. Och jag e verkligen glad över att han är nattmänniska. Det jobbigaste är faktiskt när man får psykbryt på natten och killen i fråga sover... alla är inte nattmänniskor. Men Christoffer är nattmänniska. Det passar mig riktigt bra. Han tycker inte att det är hela världen om jag nån gång nån timma har psykbryt. Jag var rädd att när han åkte till fjällen att han skulle festa och ha kul o inte ha tid att tänka på mig eller knappt höra av sig till mig. Jag kan tala om att det har kommit ett antal samtal från en "lullig" pojke som bara tok-saknar mig i fyllan och kan för allt i världen inte förstå varför jag inte är i fjällen med honom :p Jag kan inte se att han åker iväg utan mig igen nånstans så som det ser ut nu. Det som är mest roligt är ju hans kompisars reaktioner på hans nya beteende. Det går omkring en kär pojke i fjällen helt enkelt. Vid ett tillfälle när alla satt och kollade på film så pausade hans kompisar filmen för att höra vad han sa när vi pratade. De är inte van vid att höra honom prata så seriöst ;)
Ja, det flyter väl på... även om jag hatar distansen ibland. Den gör mig tokig.
