Ruhi

Är ju att hälsa på honom. Den delen måste ju oxå funka mellan oss. Blir en helt annan sak att ta me Cita och se till att hon kommer överens me hans familjs hundar oxå. Hans familj och vänner ska man träffa oxå. I dagens samhälle ger man upp för lätt i relationer och skyller på de löjligaste problemen. Jag har träffat nån som inte ger upp. Det är så det ska vara. Vilken pessimist man är egentligen. Jag va 99% säker på att när han åkte till fjällen så skulle det skita sig, vi skulle lägga ner redan då. Det blev tvärtom. Tryggheten han visade mig även när han va där fick mig att välja att satsa på oss. Så ja, vi blev helt enkelt tillsammans mitt i hans resa uppe i fjällen och inte alls när han hälsade på mig runt jul som jag först hade trott. Jag brukade säga till mig själv:" Får se om det här ens varar till vecka 1 då han åker till fjällen". Jag är bra på att tjafsa och är inte lätt att ha och göra med. Men ju mer trygghet jag känt... ju mindre man tjafsar då, känns det som. Underbart.