Ruhi

Är inne på 5e dagen på mina antidepressiva. Det e kul att veta att man förmodligen kommer må sämre de 2-3 första veckorna innan man mår bättre. Jag har precis haft min enda lediga helg i månaden och jag satt bara hemma. Det kändes tryggast så. Att inte utsätta sitt psyke för nåt. Men idag känner jag inget.

Jag tvättar idag igen. Vet ni vad det absolut sista jag brukar tvätta i min tvättkorg? Som jag brukar välja bort när jag känner att det är för mycket tvätt? Jo, min badrumsmatta. Men just nu så tvättar jag min badrumsmatta. Det e en skön känsla att veta att allt är rent sen.

Hundvakt är man ju då oxå just nu. Stina är en mysig hund. Ska hinna promenera en timme med båda hundarna oxå och sen har jag hundkurs ikväll. Vilket egentligen är heltokigt med en hund som löper men jag fick komma me henne ändå. Men jag fick be mamma skjutsa mig istället. Åkte förra gången me en tjej som har hunddagiset i haninge. Hennes 2 hanhundar skulle bara bli riktigt stressade av Citas närhet.

Mamma var förbi och lämnade mat. Mamma är bäst. Jag låg faktiskt och drömde om att jag skulle gå upp o äta mammas mat. Men i drömmen bodde jag hemma. Skum känsla när man vaknar och inser "ja just det, jag bor ju själv".

Vad e det för dimma jag lever i? Har ingen lust att göra något. Vilken tur att man vägrar ha lagt pengar på hundkurs utan att gå på den och att man är hundvakt oxå.