Ruhi

Christoffer. Har inte hört från dig idag än. Jag vet att du läser min blogg. Men jag klarar inte av tomma ord från din sida. Jag gör verkligen inte det. Jag håller på och tar itu med mig själv på allvar nu och kan du på riktigt inte vara ett stöd som du säger... så gör du min situation värre bara. Jag tror att alla vet att man inte kan leva på bara känslor. Men känslor kan vara en motivation till att skapa en verklighet man kan leva i.

Så hur ska vi ha det, Christoffer? Ska du isolera dig och försvinna från mig nu för att du inte kan hantera det här? Säg det till mig isåfall. Jag vill ha kvar dig i mitt liv iaf.