Alltså jag orkar inte

Det här me förhållanden ska väl ge en energi, inte suga musten ur en. En annan stor skillnad vid distans-relationer, om man blir osams, det är processen att bli sams igen. Vi kan inte prata ut öga mot öga, pussas och kramas och bli sams igen. Nejjj, utan här får man som max prata i telefon och krama sig själv i princip. Det tar längre tid att bli sams, tycker jag. Och herregud vad lätt-irriterad jag blir dessutom om jag blivit sur på nåt. Jag är sjukt lätt-irriterad just nu. Visst, jag sjönk till botten när jag trodde att min pojk aldrig skulle höra av sig igen. MEN det sista han säger är att han kommer ihåg att han ska hit på fredag och sen går han under jorden igen. Jag har smsat och sagt att jag förstår om batteriet dog på jobbet men han kan ladda o tala om läget när han kommer hem. Eller förvarna om att batteriet ska dö som han brukar göra. Eller om han dessutom tappat o förstört mobilen så kan man tala om det på internet!!! Jag ska berätta vad jag misstänker. Att han inte vågar tala om att han INTE kan komma hit på fredag. Isåfall behöver han aldrig komma hit igen känns det som. Jag vill inte ses EN gång i månaden. Punkt, slut!

Christoffer, vakna nu och bekräfta mina misstankar!!! (Han sover på dagar då han jobbar nätter)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0