Ruhi

Vi ses. Vi skiljs åt. Vi saknar. Ju mer tiden går, ju starkare känslorna blir. Det jobbiga för mig är att ju starkare känslorna blir, ju svårare det känns med distansen. Jag blir bara så förvirrad av de positiva känslorna jag har för honom och de negativa känslorna som finns pga distansen. Ena stunden så vill jag bara bli av med känslorna för honom för att slippa må dåligt. I nästa stund så känns det som att jag inte vill förlora honom för allt i världen. Ska det bli enklare med tiden eller svårare? Jag vänjer mig iaf inte. Det börjar bara kännas som att han ständigt kommer och går ur mitt liv... även om det inte är så. Men jag är i ett förhållande men är ensam i min vardag. Är jag stark eller är jag svag? Kanske är jag som alla andra människor som har svackor ibland. Men det tar på min energi och ork att alltid få en svacka när vi skiljts åt.

Jag vet att jag måste skapa mig en stabil och hållbar tillvaro här hemma utan honom. Och jag försöker verkligen...