Ruhi

va han här. Mindre än väntat men.. han överskattade tiden. Han trodde att han skulle till fjällen med kompisarna dagen efter nyår. Men det vart ändrat till dagen innan. Han har åkt till fjällen varje år sen han va 5år gammal... han e nämligen galen i allt som har me snowboard, skateboard, wakeboard osv att göra. Jag va sur i ett dygn. Han lät mig gnälla o älta så mycket som jag ville. Han tror på att man ska få ut allt man vill säga så mycket det går, att prata ut om det. Så efter mitt sura dygn så va jag klar me att vara sur. När han väl åkte igår så va allt på topp mellan oss. Kunde inte ha varit bättre. När mina vänner har frågat mig om jag e rädd att han ska göra nåt i fjällen me nån annan så har svaret faktiskt varit nej. Problemet ligger hos mig och min rädsla. Av alla killar jag träffat, om det är nån som jag kan tänka mig att släppa iväg till fjällen utan att oroa mig så är det ju han. För övrigt så erbjöd han sig att strunta i att åka till fjällen. Det är jag som betyder något, inte fjällen. Men jag vill inte börja en ny relation på det sättet. Aldrig. Jag vill inte hamna i ett förhållande där den andra inte kan åka iväg och göra saker utan mig. Jag tycker inte att det är något bra förhållande så. 

Hur som helst, för omvärlden och alla andra så är det han och jag. Mellan mig och han så jobbar vi på att få en fungerande relation först. Min rädsla måste bort. Måste känna en tillit till varandra. Som det ser ut nu, så har mitt gamla problem dykt upp igen. Jag ger upp för lätt för minsta lilla sak jag blir rädd för. Jag glömde bort att jag var så... att jag ger upp för lätt. Så det måste bort innan man kan säga att man är tillsammans på en stabil nivå. Så mellan mig och han så är vi inte riktigt tillsammans än. Han är så otroligt förstående och stödjande. Visserligen ligger problemet hos mig men han är ju den som vill hjälpa mig att bygga upp ett förtroende för honom.  

Jag e sjuk o orkar inte skriva klart.. Tur att man inte har några nyårsplaner.