Ruhi

Smsa lite me Joseph idag. Gav mig lite funderingar och distans till ett mönster man har, som upprepas. Att analysera. Överanalysera. Vilket man gör för att få svar. Istället för att få svar så tappar man greppet lite, man blir sin egen fiende. Oftast kan det hända att man överanalyserar nåt just för att man mår bra. Så bra att man blir rädd. Rädslan får en att tänka för mycket. Man glömmer bort att bara helt enkelt njuta av sig glädje. För sanningen är, det blir aldrig som man tror och livet är oförutsägbart. Men framför allt, man måste komma ihåg att njuta av livet. Självklart kan man göra bra och dåliga val i livet. Bra valen gör inte livet förutsägbart. De dåliga valen lär mig sig nåt av förhoppningsvis.