Ruhi

Jag växte upp som det svarta fåret i familjen. En misslyckad dotter. Jag gick min egen väg och förblev misslyckad. Misslyckad i allt. Det blir självklart inget företag här. Ingen utbildning, inget körkort. Det gick inte att gå vidare efter det som hände på  midsommar med Christoffer. I sverige, i det här jävla samhället så finns det knappt nån chans ändå att äga ett hus själv heller. Så åt helvete med allt. Så här sitter man med 3 hundar i sin ägo, totalt olycklig och ingenstans att ta vägen med de. Utom tbx till mina föräldrar... och erkänna mig besegrad och misslyckad.

Jag tänker registrera ett företag. Så det så. Tydligen är det enda liknande företaget i kommunen vi bor i, Christoffers jobb som han har fått gå från. Dessutom ska vi vara med i lokaltidningen. Så vi kommer då att officiellt bli hans gamla jobbs konkurrenter. Det gillar jag. Tack och hej

om mina hundar. De är mina hjärtegull. Jag vill tyvärr aldrig ha de i en lägenhet nånsin igen. Dessutom vill jag behålla alla 3. Vi har det perfekta boendet för hundarna. Jag vet att många säljer sina hundar pga "ändrade familjeförhållanden" men jag vägrar. Hur ska jag kunna sänka min standard från det boende jag har nu?

Vad som pågår känslomässigt då jag inte hunnit reda ut tankarna själv.

Har sovit sjukt länge idag. Är inte det minsta utvilad pga alla mardrömmar. Jag minns vad mardrömmarna handlade om. Känner fortfarande obehag efter det. Jag är ledsen att jag inte orkar vara social, verkligen.

Fast jag är dödstrött. Jag ska orka åka och träffa Sonia och Aaron imorrn. Jag hatar att jag inte bor nära henne nu när hon har fått barn. Man hade ju velat lära känna hennes son och även ha möjligheten att vara barnvakt i framtiden. Hon är min familj. Vilken tajming. Husköp för mig och graviditet för henne. Slumpen alltså. Om jag skaffade barn med Christoffer så skulle jag inte ha några vänner omkring mig från sthlm. De skulle missa allt. Jag vet att jag flydde från sthlms-kaoset men jag vet inte om det var så smart egentligen.. Mina tankar ger mig en del ångest iaf. Inget känns bra.

Jag har inte lyckats träffa de jag ville träffa under min vistelse i sthlm. Jag klarade knappt av att närvara på mina vänners födelsedagsmiddag. Jag hoppas verkligen att de hade kul trots att jag var borta, så att säga. C flippade igen. Skrek konstant i luren. Jag tänker inte gå in på vad han skrek om. Inget var vettigt iaf. Jag orkar inte mer. Jag missade att göra så mycket som jag hade velat göra i sthlm..

Ska dricka mitt kaffe. Ta en dusch. Gå fixa mina naglar. Köpa present till Sissi och Sara. Okej, måste dricka kaffet nu. Har fått rätt många läsare på sistone och man vill inte råka göra nån upprörd genom det man skriver. Så av respekt till nära och kära så låter jag det vara.

Aldrig mer. Bastu på 4 hjul i 5tim. Nu e jag i sthlm iaf. Ska fixa naglarna imorrn. Kan inte leva utan mina fina naglar. Jag har lämnat mycket ansvar hemma med Christoffer. Jag har oxå lyckats ordna så att han har nåt att göra hemma och inte behöver gå tbx till sitt ruttna jobb som han fått sparken från med en månads uppsägningstid. Jag ser fram emot lördag då Sissi och Sara ska fira sina födelsedagar med middag på Garbos :)

Ja, det gjorde jag, idag. Jag missar pissprov idag. Men jag bryr mig inte. Har blodprov snart ändå. Jag åker till sthlm ikväll eller imorgon istället... Hatar att jag bara kan sova gott om jag är totalt utmattad men inte annars. Så med andra ord, jag får aldrig bara vara pigg. För när jag väl är pigg så har jag sömnproblem. När jag väl sover gott så måste jag vara helt slutkörd och utmattad. Vilken ond cirkel. Det suger.

Jag är vaken än. Det är riktigt jobbigt att mina sömnproblem är tbx sen en tid. Har legat här och rullat runt i timmar. Vi sover fortfarande inte med varandra utan var och en för sig. Vi båda är överens om det. Fast jag har ju Cita och Hugo:) Är för övrigt inne i andra andningen. Kul.

om det går att infoga bild från mobilen.

Min första spontana reaktion över ett samtal jag fått imorse var glädje. Men ju längre dagen gick så kände man sig lite mer åt det ledsna hållet. Lokaltidningen för Lilla Edet och Ale ringde och ville göra ett litet reportage om min lilla idé om att vara hundvakt i hemmiljö utan boxar och burar. De ville följa med oss på en hundpromenad och ta bilder och skriva om oss. Bättre reklam kan man väl inte få nu när Cita ska få valpar och allt. Visst gör det mig glad att se Christoffer så entusiastisk nu, över att det har gått så bra. Men det gör mig ledsen att jag saknade stöd från honom när jag började agera på min idé. Vi ska inte ens gå in på hans reaktioner kring hemsidan jag gjorde. Negativt det med. Jag är glad för min egen skull eftersom jag tror på mig själv mer nu. Men jag är inte glad för "vår" skull då jag började mer eller mindre agera i motvind. Vi har ingen internet hemma så jag skriver från mobilen. På onsdag morgon åker jag till Sthlm. Godnatt nu.

Vi var en sväng i stenungsund igår kväll. Jag, Christoffer och Kim. Men jag orkar inte med alla människor, alla 20-åringar, alla tjejer som springer runt i kortkort överallt. Men så var jag ju onormalt, grymt bakis igår. Jag orkade inte med något. Jag börjar för övrigt bli sjuk trött på allt jag får veta om Christoffers förflutna.

Vet inte om jag ska göra något idag. Ska strax ställa mig och diska för hand. Diskmaskinstabletterna är slut och jag kan ju inte köra iväg själv och handla direkt...

Ska fortsätta kolla på det pinsamma programmet Momma's Boys nu.

Äsch, nu fuskade jag och vet vilka som vann Momma's boys. Det är kul att se om de går emot sin mamma och väljer tjejen de helst vill ha eller om mamma lyckas hjärntvätta de till sitt eget val av tjej. Mammorna vann. Vad säger det oss, gott folk? Don't mess with the moms. Hade jag haft Ilona emot mig så hade det varit helt kört för min del :D